Den synnerligen omotiverade historien om robban den 4

Robban trodde som sagt att han blivit arsenikförgiftad av vadhannuhette, men vid tillfället som Robban skulle ha blivit arsenikförgiftad så var han ashög. Således kan vi inte veta om han verkligen blev arsenikförgiftad, men det faktum att han två veckor senare sågs vandra omkring på Saigons gator talar onekligen emot det. I vilket fall så fann Robban snart att han inte var ashög längre, något som snabbt ledde till att han begav sig till Colombia för att köpa små små blommor och bruna korgar. Han träffade en rolig liten dam som sade att hon hette Xerxerma, men att hon kallades Ellen. Fint tänkte Robban och frågade om hon hade några fina blommor att sälja honom. Det hade hon inte, men hon hade en massa vitt pulver som hon sa va jätteroligt. Robban hade alltid tyckt att vitt pulver var just jätteroligt, visserligen främst därför att det var så kul att kasta det i folks hår på påskafton, men ändå. Hursomhelst så inmundigade Robban en riklig mängd av det vita pulvret, och resten av hans Colombia vistelse är höjd i dimmor, men för all framtid kom han att förknippa detta förträffliga land med små gröna tomtar som spelar banjo och läskigt stora åkersorkar. Ingen vet varför. Det vita pulvret tog dock slut snart, och när det väl gjorde det visade det sig att Robban befann sig i Irkutsk, något som han blev lite mindre glad över. Det var inte så att han tyckte illa om Ryssar eller så, det var bara det att de var världens största rövhål ganska jätteofta. Robbans något starka känslor för ryssar kombinerat med det faktum att han blivit inlåst på en mycket liten vindsvåning med en trasig golvlampa som enda kamrat ledde snart till att han blev otroligt deprimerad och tog livet av sig genom att tugga på en rosa telefon från 1973 jättelänge.©