Den synnerligen omotiverade historien om Robban del 7

Robbans senaste dödsfall var inte så farligt som de andra. Han hade bara dött lite spontant sådär, och eftersom han nu var bundis med Underjordens Härskare så löste det hela sig rätt fort. Robban och Lucifer begav sig så småningom till Saudiarabien där de planerade att införskaffa en stor mängd kryddor som de sedan kunde sälja jättedyrt till Sven Tumba och på så sätt bli jätterika. Men just som de skulle till att bege sig till Marknaden för jättebilligakryddorsommankansäljatillSvenTumba så hände något. Och inte vad som helst heller. Nej, det här var helt crazy lixom! En lagom liten Bäver hoppade ner från ett träd och bet Robban i ena knäet. Han hette Kent. ”Hej jag heter Kent” sa Kent. ”Oj” sa Robban, som faktiskt blev riktigt förvånad. Ända sedan Robban var liten hade han önskat sig en liten bäver som hette Kent. De båda blev genast de bästa vänner, vilket är lite märkligt med tanke på att de bara känt varandra i tjugosju sekunder. När de sedan kom fram till marknaden utbröt kaos. Robban trodde att det berodde på att han inte tvättat håret morgonen innan. Kent trodde att det berodde på att de hade Antikrist med sig. Robban sneglade på Lucifer och konstaterade att han hade en ful ovana att slå ihjäl folk med ett gigantiskt flammande svärd till höger och vänster. Kent blev lite orolig när flygvapnet började släppa ner tusentals små vassa månar på dem, och föreslog lite försynt att de skulle förflytta sig till en lugnare plats. Sagt och gjort. Lucifer teleporterade dem genast till Mauritius där sällskapet mycket snart lyckades skaffa sig äganderätten till ett av öns bästa hotell efter det att Robban lyckats övertala den förre hotellägaren att sälja sin själ till Peter Haber. Så där satt de nu, den oövervinnerliga trion och ett paket fil, med ett av världens bästa hotell och en jättestor pirat-maskot. De satt där ett tag, och så en dag kom den amerikanska presidenten på besök. Han och Lucifer verkade känna varandra väl, och de höll långa och ingående samtal som Robban aldrig riktigt orkade lyssna på. Men efter ett sådan samtal så kom Lucifer till Robban och berättade lite sorgset att han var tvungen att bege sig till Cuba på ett litet ärende, men att han skulle möta dem i Peru. Kent undrade vad de skulle göra i Peru. Robban undrade om de hade delfiner i Peru. Det hade de visade det sig. Robban hatade delfiner. Han hatade dem jättemycket. Oj! – Vad han hatade dem! Robbans obeskrivliga hat för delfiner ledde snart till att han fick en ny mening med sitt liv; Han skulle fånga alla delfiner i hela världen och sedan sälja dem till Mikael Persbrandt. Eller mala ner dem till ett fint pulver och sedan mata sin ännu icke införskaffade hund med dem. Han hade inte riktigt bestämt sig för vilket. han skulle just till att börja när Kent gjorde honom uppmärksam på att han för närvarande befann sig i ett bolivianskt fängelse. Attans sa Robban och satte sig och tjurade. Men då hände nått kul! Han vann ett ”gå ur fängelset” kort på bingolotto varpå han genast dog av glädje. Slut. – nämnde jag att han dog? Och att han hade vita skor på sig när han dog? Med rosa snören? ©