Robban hade som hela världen vet vid detta laget precis blivit mördad av tjugotre religiösa fanatiker i Vatikanen, något som fick den aningen sorgliga följd att han omedelbart förpassades till helvetet djupaste hålor. Den första intrycket Robban fick av helvetet var att det var varmt. Ungefär lika varmt som det är på stranden utanför Magaluf en junieftermiddag då man vaknar till i sin solstol och finner sig fullständigt omringad av tjocka tyskar med fetehattar och bleka engelsmän med solskyddsfaktor 73,5. Ungefär så varmt. Men inte värre. Och till sin förvåning kunde Robban även konstatera att helvetet hade en slående likhet med stranden utanför Magaluf – fast UTAN alla svettiga tyskar och enerverande engelsmän. Istället var stranden full av ryska gymnaster, vilket Robban fann YTTERST trevligt. Plötsligt uppenbarade sig en skepnad i rosa och gul kostym framför Robban. Uppenbarelsen deklarerade med ljus röst att han hette Lucifer, också känd som Hin Håle och att han skulle vara Robbans värd under hans vistelse i helvetet. Robban tycket att denne Lucifer verkade vara en mycket sympatisk kille och frågade om detta verkligen var helvetet och om det inte borde vara så att den djupaste avgrunden borde vara lite otrevligare och sakna ryska gymnaster. Lucifer skrattade lite – inte så mycket, för det lät för jävligt och det visste han – och förklarade sedan för Robban att det visst hade varit så en gång, men att vissa radikala ändringar hade gjorts efter den stora revolutionen. Det var nämligen så, förklarade han att vissa av invånarna i helvetet tröttnade på det där med evig pina efter några tusen år och bestämde sig för att göra revolt. Så, sade Lucifer, som den kappvändare jag är bestämde jag mig för att gå med på revoltens sida, och sen dess har vi ändrar vår policy från den tidigare ”evigt lidande” policyn till ”låt alla ha det bra så att vi kan konkurrera ut himlen” Det går för övrigt rätt bra upplyste Lucifer, för sedan Sankte Per fick för sig att förvägra alla som inte tycker om dadlar med lingonsylt tillträde till himlen så har vi fått alla döingar de senaste tretusentvåhundrafemtio åren utom Olof Palme. ”Jepp, liberalismen har sträckt sig ända hit till skapelsens rövhål, lite festligt tycker jag…” Robban tänkte på detta i ungefär sjutton sekunder, sedan började han tänka på Grekland. Vi kommer nu att redogöra för tankekedjan som fick Robban att ta sitt något förhastade beslut att kasta sin vänstra sko i huvudet på Elton Johns farfar: Grekland har ju vita hus, vita hus finns det ju inte många på Hawaii, och vad som inte heller finns på Hawaii är franska kollonisiatörer, i alla fall inte i riklig mängd, och något annat med fula byxor är ju sweizergardet som nu förekommer i en bok skriven av Dan Brown, och någon annan som kan konsten att tjäna pengar på kvalificerad skit är ju Snubben som kom på ”Spirit of Food” kampanjen för Kristianstad kommun. Och någon annan som borde hängas från ett mycket högt torn är ju Gustaf Fridolin, således borde det mest rationella för någon att göra vara att kasta en vänstersko i valfri brunklädd mans huvud. När nu detta drama av högsta klass utspelat sig återstod inget annat att göra för Robban än att hänge sig åt de mest hutlösa synderier man kan tänka sig i två och ett halvt år, för att sedan övertyga Lucifer att följa med honom tillbaka till jorden för att spela Boule med Jörgen Brink och statist nummer sjutton i den stora stridsscenen i sagan om ringen. Detta gjordes och efter det att Boulspelet var avklarat så dog Robban för att inte störa den fina symmetrin som uppstått. ©
